Barkborre (information från https://sv.wikipedia.org/wiki/Barkborrar)
"Barkborrar (Scolytinae) är en underfamilj som tillhör ordningen skalbaggar. Ibland anses barkborrarna i stället vara en egen familj, och då används det vetenskapliga namnet Scolytidae. Det finns runt 6 000 arter av barkborrar i världen.
Flera arter anses som svåra skadeinsekter på skogen. Larverna lever i allmänhet mellan barken och veden, men några arter gör gångar djupt in i veden."
Så hur tänkte jag här? En liten redogörelse:
Ingenting ska ju vara lätt. Allt styrs av lagar, regler, stadgar, praxis osv. Sen har vi själva utförandet av de förstnämnda. Det har ju en viss poäng om det krävs utbildningar av alla de slag för att man ska förstå det man vill jobba med. Som med skog och mark. De flesta har gått en lång och gedigen utbildning med efterföljande kurser för att upprätthålla sin expertis.
Sen finns det en annan typ: Barkborren (läs jag). Ny i gemet, kastade mig (självförvållat) in i elden och började för några år sedan på en kurs på ett universitet som hade en kurs om Hållbart Familjeskogsbruk. Inga förkunskaper krävdes, bara att man säkert skulle ha klarat gymnasiet. "Yes, det finns en värld utanför betongen" tänkte jag. Men ack så fel, det som började så bra blev så fel!
"För att räkna ut volymen av granmassan ska du dividera kvadraten ur en sextioåttondel baserat på lutningen på den tallstubben som granen vilar på". Japp, helt obegripligt! Inte så konstigt att jag fick en skräck för det här med skogsägande. (Jag gick inte klart kursen...)
När jag flyttade så har jag dragit lite med fötterna och tänkt att någongång lär det nog bli tillfälle "men inte just nu"... Och när jag väl har engagerat mig så har jag TYVÄRR fått uppleva en mängd snack bakom ryggen. För hur ska jag kunna mäta mig med alla de som har mängder med kunskap och erfarenhet, till och med blivit slagen på fingrarna och blivit nedtystad för att det jag frågar är inte riktigt någon utmaning eftersom jag inte vet någonting om skogsägande.
Då undrade jag varför det verkar vara en sådan ovilja att välkomna nya aspiranter som kallas FRAMTIDEN?
Men! Det var det som vände hela min tanke kring detta, för jag kan lika gärna ses som en mänsklig barkborre - en sådan som ses lite som ett "skadedjur" som egentligen (enligt andra) inte ska vara där. En sådan som inte går utbildningar men som lär sig under tidens gång som det dyker upp relevanta frågor och funderingar och sätter sig in i det när det väl dyker upp ett sådant tillfälle. Dyker upp lite här och var helt enkelt! Men den här barkborren kommer vara kvar, stadig som få! Jag kommer att gräva djupt i de frågor jag vet kommer dyka upp i samband med den skog som tillhör min familj för att gynna marken, produktionen, viltvården etc.
Så ja, det är jag som är Barkborren ;)
0 kommentar(er)
